Läste detta i någons blogg och kunde inte låta bli att känna igen mig.
Jag är dock inte arg eller ledsen, nu.. Nu är jag hemma och då vet jag att jag är själv, jag räknar inte med någon annan..
Hursomhelst var det bra skrivet!


Idag är en sån där dag när jag känner mig ensam och arg. Tankar om vad det är för mening att dela liv och familj med någon som bara är delaktig på halvtid. I vardagsbestyren alltså. I 6-årstrotset. I 3-årstrotset. I frukostsnurren. I morgonstressen. Idagislämning. I dagishämtning. I middagskaos. I kvällsbadet. I nattningarna.

Urk. Jag är trött på att vara arga mamman. Citronmamman. Tant gul. Jag vill vara glad och energifylld och pedagogisk och påhittig och fylld till bredden med tålamod, tålamod och åter tålamod. Men det är jag inte. Det var länge sen. Sådär 4 år sedan. När jag hade ett barn och njöt av livet som mamma och allt som var nytt och fantastiskt. Att slippa vara ensam.

Nu drömmer jag om att vara ensam. Gå ensam på toa. Duscha i fred. Åka till affären ensam. Klippa gräset ensam. Läsa en bok ensam. Att välja ensamheten för att vila och pausa.

Mardrömmen är också ensam. Ensamheten i tvåsamheten. Två föräldrar men bara en närvarande. En som har hand om vardagen och är den onda mamman som säger nej och som måste väcka tidigt och som måste tjata i säng för att orka med morgondagen. Det behöver inte pappa, för han är ledig när han är hemma. Han har aldrig jobb och barn. Samtidigt. Han har jobb eller barn. Jag har båda. Och idag är jag lack, pisstoff, ledsen, arg och bitter.

Det värsta är att jag blir arg på honom. Som inte är här. Som lämnar mig med allt. Som lämnar barnen med mig. Jag blir superarg på honom och känner att det är hans fel att jag känner så här. Usch för dessa dagar och dessa känslor och dessa tankar.

Jag vill inte byta. Jag skulle aldrig vilja vara ifrån killarna nån lång stund. Jag vill bara orka leva. Jag är lyckligt lottad som får se dem varje dag, som får känna dem varje dag, som får busa med dem varje dag, som får vara arg på dem varje dag, som får ta emot deras utbrott för jag är deras trygghet. Som får vara killarnas förstahandsval alltid när det gäller; på gott och ont. Jag vill bara dela. Dela detta som ska vara så fantastiskt med den mannen som jag valt att dela livet med… Och han med mig…

Men ibland är det bara jobbigt. Att vara ensam. När man är två.