La mig i sängen efter en mysig kväll och började läsa mina låsta bloggar.. Skulle inte ha gjort det, eller jo kanske.
Usch vad jag har känt mig ensam, och det gör jag väll egentligen nu med.
Det var skönt att läsa all info jag skrivit ner, och vet ni? Inte ett jävla smack har förändrats.
Hemskt egentligen.
Blä, känner massa oinbjudna känslor bubbla fram... Fast mest av allt känner jag ilska.

Jag är så glad att jag har stått stark vid joys sida under hela resan!
Oavsett om jag nästan fallit ihop av trötthet och hopplöshet så har jag kämpat!
Och vet ni? Skulle göra om det tusen gånger till om det var för min prinsessas skull, utav tvekan.
Kommer alltid vara stark för J!

Hittade massa gamla bilder i bloggen oxå,
Herregud vilken söt jäkla unge jag har!!!! :)
Tjing!