Jag saknar min lilla! Känner mig naken och tom. Som att jag vore halv. Vill ha min lilla brevid mig varje natt och dag.
Det sved ordentligt i hjärtat när jag lämnade henne hos dagmamman igår. Hon började redan när jag satte henne i vagnen och sa "heem mamma".. O h när det var överlämning så grät hon och skrek "neeej hem mamma", jag dig i några sekunder då.
Det kändes som jag verkligen svek henne, hon talade ju om så tydligt vad hon ville hela vägen till dagmamman...
Jag hoppas verkligen hon vänjer sig fort..

Nu är jag på väg till jobbet, på den här träliga bussen. Vaknade upp till regn och det var inte alls lockande!
Något har hänt med mig, var är min lust? Allvarligt? Jag brukar alltid va glad och se möjligheter istället för hinder, men nu känns alla hinder så sjukt höga och jag vet inte om jag kommer över.
Gråten ligger tryckandes och jag håller emot hela tiden, varför?
Det är bara för mycket just nu och jag önskar att någon kunde komma och få allt till rätta åt mig, även fast jag vet att jag måste fixa det själv.
Väntar bara på orken..

Längtar så mycket till på måndag, min älskade lilla prinsessa!! Om hon bars visste att jag önskar hon kunde vara med mig hela tiden, och slippa slitas emellan.